"Jag har svårt att bestämma vad rubriken betyder för mig. De allra flesta i min släkt har dött av hjärtinfarkter så arvsmassan som gått vidare från mina föräldrar, har alltså bidragit till ett hjärta som kanske anses något svagt. Betyder det i så fall att jag inte kan älska/känna eller att jag bara har några få år kvar att leva?
Jag är rätt så säker på att jag älskar. Särskilt då jag är "en dam som kan mina känslor". Det jobbiga är bara ...
Ja, min livs första faktiskt gjorde jag för någon vecka sedan. Det är väl i princip det enda viktiga som har hänt på senaste, så jag får be att tacka för mig.
På återseende!
Skämt åsido.Livet har vidgats i sin enkelhet. Små små detaljer har gjort att mycket har förändrats. Kanske inte drastiskt eller helt oväntat, men känslomässigt.
Nummer ett att ske var att min modersinstinkt sa mig att något var fel på Torstens huvud. På BVC sa det att det förmodligen ...
06.43 valde de lite äldre barnen att vakna. För min del var sängen fortfarande mitt önskemål och förhoppningarna om att få ligga kvar en ytterst pytteliten stund till bleknade i barnens allt högre röster. Det var så dags att stiga upp innan lägenheten rasade samman och grannarna fick ett nervsammanbrott. Det här med att smyga är inte riktigt Hemulens grej och att inte jävlas verkar inte vara 8-åringens melodi.
Veckan har inneburit fullt upp. Fullt upp med att försöka hålla sig v...
Jag vaknade imorse av en dröm...jag var på en fantastiskt stor mässa där det bara såldes saker som jag gillar, så som godis och sånt där trevligt återskapande. Med andra ord retro-prylar!
Jag kom in i en stor hall där det fanns tonvis med godis och framförallt mitt favoritgodis Polly. Jag kommer främst ihåg den sort jag gillade allra bäst (i drömmen alltså) och det var Polly med maräng. Men hallå hallå, varför görs det inte, kan det bli dåligt liksom?
Tiden har rusat iväg, särskilt helgen, som precis som vanligt tycks försvinna spårlöst. Denna gång har det i alla fall skapats minnen då vi firade att Jens-Åke fyllde 30 år för drygt en månad sedan.
Finaste fina bror!
Mycket mat och trevligt sällskap. Men jag anar fortfarande fusk ...
Det är väl bara att gratulera till världens minst sovbenägna kropp. I natt har jag haft hårlöss, mask i magen och en kropp gjord av glas som gjorde att det kändes som att sova på kullerstenar. Jag har drömt i vaket tillstånd och pratat högt med mig själv, samt undrat vilka det som pratar hela tiden. Förmodligen pratades det i mitt huvud! Kanske är det i alla fall bättre än när jag blev förbannad på grannarna som vägrade svara i sin telefon dagar i sträck. Jävla äckelgiftsmediciner.
Känslan av att vara hemma, men att ändå inte känna sig hemma är obehaglig och framförallt så är den obeskrivlig.
På ett ställe där jag vuxit upp känner jag ingen tillhörighet och jag funderar på anledningar till varför jag upplever det så, men kommer inte fram till något vettigt.
Det är välbekant och jag hittar lysknappen fast det är kolsvart på natten, jag vet exakt hur många steg det tar för att komma till badrummet och jag kan varenda litet ljud som pratar med en...
Jag hade stora förhoppningar inför en lugn helg och såhär i efterhand minns jag inte vad som har hänt egentligen. Vilan och kramarna som skulle utdelas försvann i min hjärnas kaos.
Jag känner att mödan jag gör är alltför fåfäng och inte leder mig någonstans och det kanske är där det blir fel. Förhoppningarna är för stora.
Jag känner mig ivrig över mitt läkarbesök den 5/9 samtidigt som det skrämmer skiten ur mig. Men det är väl som man säger, att det oftast är väntan...
Efter ett bad med mycket fluff är jag uppe. Uppe men inte så vaken som jag vill vara. Veckans nattliga uppstigande och i övrigt många napp-in-stoppningar gör sig påminda idag. Att vara vaken till långt efter mörket infunnit sig bidrar inte till ett piggare utseende heller. Det som kan ses som positivt är att när man är grisigt trött så sover man ofta tungt. Och att sova tungt för min del betyder att jag ofta ligger helt stilla. Stillaliggandet resulterar då i att ansiktet jag tog på mig igå...
Jag har inte haft någon energi till att skriva den här veckan. På fullaste allvar har jag ungefär 100 anledningar och det är som en gott och blandat-påse som bara ger och ger.
Då den fantastiska doktor jag har på den fantastiska vårdcentralen i staden inte gör det hon utger sig för att göra så har jag i princip blivit tvingad till att exprimentera med det som är tänkt ska underlätta min vardag. Självklart inte blivit tvingad på så vis att någon har hotat mig till livet med en pi...
Jag är trött intill döden på alla dessa saker som drar mig nedåt. Jag känner att jag vill fly, men har ingenstans att ta vägen. Skulden vill jag lägga på någon, trots att jag vet att det egentligen inte är någon annans fel. Jag skyller på mig själv och anser ständigt att jag kunde ha gjort och fortfarande kan göra något annorlunda, samtidigt som jag ger allt i de allra flesta lägen. Jag vill lägga mitt öde i andras famnar och ge av hela mig själv men kvävs ändå av fört...
Doran ligger säkert i sin fars famn och slukar sitt allra mumsigaste efter en nödvändig tömning. Är det inkomster så är det utgifter brukar man väl säga!?
Hemulen valde Mästerdetektiven Basil mus att somna till och somnade innan filmen, vilket gav Arvidsson ny valmöjlighet och ser i skrivande stund på Törnrosa..."Det är en vacker film".
Fredagen, början på vår "ledighet" med barnen blev en kväll i Viforsen med syster, svåger och prinsessan Karamellen. Kårv, hambörjar...
Min kära vän, du vet vem du är! Jag börjar med att skriva till dig för jag vet att du pratat om detta och att du även testat.
Idag har jag provat att epilera mina ben. Såhär i efterhand är jag glad att jag inte betalade fullt pris för själva apparaten. Jag fick den i gåva av min fina mansvän som förmodligen tyckte att jag hade håriga ben. Den inköptes på en butik som var tvungen att sälja ut alla sina prylar till extra förmånliga priser och jag är glad för hans skull att han int...
Det verkar aldrig vilja bli som man har tänkt sig. Jag tänkte när jag la huvudet på kudden igår att jag tar på mig mina kläder i ottan som gör att jag ser sådär underhållande sportig ut. Doris som äter någon gång vid 04.00-tiden på natten kommer att vara lagom hungrig 08.30 och Hemulen ska infinna sig på dagis klockan 09.00.
Efter "Hej då Guldlock" tar jag med Doris på en hurtig powerwalk, alltså en sån som gör att man vaknar till efter dygnets mörka timmars barnomsorg. Visst vi...
Märkligt nog tycker jag att det ser kallt ut utomhus, trots att solen lyser på en klarblå himmel. Är det kanske känslan av kyla inomhus som gör att jag rent automatiskt tänker att det är kyligare ute eller är det min visdom som efter 26 år talar om att det är äckelkallt och början till höst? Den blonda långhåriga saken fick väckas inför sin första dag på dagis. Tio veckors sommarlov var inte alls nödvändigt för honom och framförallt inte för mig, men då det här förmodlige...
Svaret kan tyckas simpelt, för vem vill inte har farten och fläkten som ges i dessa. Efteråt när spänningen ger med sig kan man slappna av och leva på ruset ända fram till det att man känner sig redo för att åka igen.
Men när det gäller fröken Livrädd För Karuseller blir svaret ett helt annat.
Jag försöker ständigt ta mig till ruset, men kan inte förmå mig att komma dit på egen hand. Kroppe...
En två-taggarHemul verkar ha skurit lök halva dagen och man kan också tro att han rökt 20 paket rökrigacetter om dagen sedan han föddes, med tanke på hans lungor. Det rosslar och fräser på både ut- och inandning. Trots dessa besvär kan man egentligen inte ana att han är så sjuk som han är. Som vanligt kör han på i hundra blås och går fram som en ångvält. Vattnet som mina murgröne-skott har stått i är uppdrucket och den parkett i vardagsrummet som jag inte trodde kunde bli mer trasigt när jag ...
Ett barn som somnar sent på på kvällen betyder inte ett barn som vaknar senare morgonen därpå. Snarare tvärtom. Hemulen somnade klockan 23.30 och valde därför att vakna ännu tidigare än när han somnar klockan 19.00. Klockan VI drillade han som en lärka och vinkade glatt hej då till Pacha som for iväg på arbete. Efter 240 ml välling ville han åtminstone ligga i sängen. Ingen tänker säga sova. För det var inte hans plan. Att le och prata var nog snarare tanken. Kanske endast för att reta gallfeber...
Jag kan ibland uppfattas vara gjord utav sten. Särskilt kanske det märks på att jag blir väldigt trubbig och kall. Bortsett från de dagar då solen väljer att lysa på mig. Mörker och kyla är det värsta jag vet, men trots allt så är det till mörkret jag väljer att dra mig när verkligheten knackar på dörren. Jag är väl medveten om att detta är en försvarsmekanism.
Alla de känslor jag genomlevt och såväl levt mig in i har gjort mig rädd för att känna. Minsta lilla känsla kan delas...
Sommarlovet är ett faktum, betygen är fådda och dörrarna till skolan är låsta för en tid framöver. Trots detta så lyser solen med sin frånvaro och jag är exakt lika blek som jag varit under det senaste året. Ungefär som underlaget för den här texten.
Allt det som jag planerade för gårdagen blev framskjutet till idag. Idag gjorde jag det jag skulle, men utan resultat. Morgondagen skulle få bli den dag då jag tar tag i allt, om det nu inte vore så att jag kom på att det mesta förmodlig...