06.43 valde de lite äldre barnen att vakna. För min del var sängen fortfarande mitt önskemål och förhoppningarna om att få ligga kvar en ytterst pytteliten stund till bleknade i barnens allt högre röster. Det var så dags att stiga upp innan lägenheten rasade samman och grannarna fick ett nervsammanbrott. Det här med att smyga är inte riktigt Hemulens grej och att inte jävlas verkar inte vara 8-åringens melodi.
Veckan har inneburit fullt upp. Fullt upp med att försöka hålla sig v...
PRV, patent- oc...
Jag vaknade imorse av en dröm...jag var på en fantastiskt stor mässa där det bara såldes saker som jag gillar, så som godis och sånt där trevligt återskapande. Med andra ord retro-prylar!
Jag kom in i en stor hall där det fanns tonvis med godis och framförallt mitt favoritgodis Polly. Jag kommer främst ihåg den sort jag gillade allra bäst (i drömmen alltså) och det var Polly med maräng. Men hallå hallå, varför görs det inte, kan det bli dåligt liksom?
När jag senare ...
Lika.Barn.Leka....
Tiden har rusat iväg, särskilt helgen, som precis som vanligt tycks försvinna spårlöst. Denna gång har det i alla fall skapats minnen då vi firade att Jens-Åke fyllde 30 år för drygt en månad sedan.
Mycket mat och trevligt sällskap. Men jag anar fortfarande fusk ...
Finaste fina bror!
Mycket mat och trevligt sällskap. Men jag anar fortfarande fusk ...
Klättervägg til...
Det är väl bara att gratulera till världens minst sovbenägna kropp. I natt har jag haft hårlöss, mask i magen och en kropp gjord av glas som gjorde att det kändes som att sova på kullerstenar. Jag har drömt i vaket tillstånd och pratat högt med mig själv, samt undrat vilka det som pratar hela tiden. Förmodligen pratades det i mitt huvud! Kanske är det i alla fall bättre än när jag blev förbannad på grannarna som vägrade svara i sin telefon dagar i sträck. Jävla äckelgiftsmediciner.
<...Skitfan!
Känslan av att vara hemma, men att ändå inte känna sig hemma är obehaglig och framförallt så är den obeskrivlig.
På ett ställe där jag vuxit upp känner jag ingen tillhörighet och jag funderar på anledningar till varför jag upplever det så, men kommer inte fram till något vettigt.
Det är välbekant och jag hittar lysknappen fast det är kolsvart på natten, jag vet exakt hur många steg det tar för att komma till badrummet och jag kan varenda litet ljud som pratar med en...
En halvmesyr!
Jag hade stora förhoppningar inför en lugn helg och såhär i efterhand minns jag inte vad som har hänt egentligen. Vilan och kramarna som skulle utdelas försvann i min hjärnas kaos.
Jag känner att mödan jag gör är alltför fåfäng och inte leder mig någonstans och det kanske är där det blir fel. Förhoppningarna är för stora.
Jag känner mig ivrig över mitt läkarbesök den 5/9 samtidigt som det skrämmer skiten ur mig. Men det är väl som man säger, att det oftast är väntan...