Tiden har rusat iväg, särskilt helgen, som precis som vanligt tycks försvinna spårlöst. Denna gång har det i alla fall skapats minnen då vi firade att Jens-Åke fyllde 30 år för drygt en månad sedan.
Mycket mat och trevligt sällskap. Men jag anar fortfarande fusk på lekarna....
Finaste fina bror!
Mycket mat och trevligt sällskap. Men jag anar fortfarande fusk på lekarna....
Jag som har svårt för att känna mig bra på något annat än städ-och matlagning nu för tiden verkar åtminstone ha hittat min grej:
Här piskade jag både min far, som har en längd på hela 190 cm och min sambo på 186 cm lång. Nöjd får man vara när man gör något bra och att bygga högt med Kubb-spelet kommer hädanefter vara mitt område.
Innan veckoslutet hann jag komma till min doktor där huden har penetrerats med metall-saker för att få ut det lilla röda jag har kvar i kroppen. Provsvar inväntas med spänning. Mina lungor som håller på att kollapsa har fått nya mediciner som jag hoppas ska fungera bättre. Det får räcka så för den här gången.
Doris briljerar trots sin låga ålder och har en månad efter sin mage-till-rygg-vändning lyckats med en rygg-till-mage-vändning. Vilket i sin tur är festligt som bara den, men att byta hans småtrosor och ta på kläder fungerar inte alls lika smidigt längre. Kan man förvara de små liven i en låda som inte kan expandera för att de ska förbli små? Jag älskar nämligen hans kramar och mitt Hb-värde tillåter inte att han växer mer och kräver utefter det mer av mig. Snälla Doran, var bebis lite till. Bara en stund! 3 månader...var tar tiden vägen?
I övrigt har det inte hänt så det värstans mycket, men det upplevs som fullt upp ändå.
//Timglaset