Det är väl bara att gratulera till världens minst sovbenägna kropp. I natt har jag haft hårlöss, mask i magen och en kropp gjord av glas som gjorde att det kändes som att sova på kullerstenar. Jag har drömt i vaket tillstånd och pratat högt med mig själv, samt undrat vilka det som pratar hela tiden. Förmodligen pratades det i mitt huvud! Kanske är det i alla fall bättre än när jag blev förbannad på grannarna som vägrade svara i sin telefon dagar i sträck. Jävla äckelgiftsmediciner.
Doris har varit mindre roande till morgonen som med sin täppta näsa vägrar sova och skriker av hunger men också vid matning.
Det kändes nyss som jag lämnade Hemulen på dagis och passande nog så ska han hämtas lagom till dess jag beräknar att Doran kommer vara utmattad och vill sova. Hela livet är en fest och hör sen, vilket liv han har då, som åker runt på min arm hela dagarna som en babianbebis utan ludd och får se samma tråkiga jag och väggar, samtidigt som han inte kan förmedla vad han vill annat än med skrik och leenden. Jag hade skjutit mig på direkten om jag varit vid medvetande i den åldern.
Trots han milda och nästintill obefintliga jamande så kan hans typ av humor få vilken människa som helst att se ut som hundra år. Vilket jag för övrigt känner mig som idag. Förmodligen hänger det blå under mina ögon ned till knäskålarna och min hållning kan nog liknas vid en påse.
Jag har åtminstone lyckats köpa födelsedagsprisenter idag till hela två stycken och med den impulskontroll jag har så inser jag ca 30 minuter efter inköp att det inte bara var det som behövdes för att iordningställa hela kalaset. Pucko med utropstecken.
-Ursäkta, men hur gammal är du?
-Jag? Ja alldeles för gammal.
-Ja det syns, för du ser ut som en jävla sophög!
//Mjau