ctrlaltdefeat

 

 

 

"Jag har svårt att bestämma vad rubriken betyder för mig. De allra flesta i min släkt har dött av hjärtinfarkter så arvsmassan som gått vidare från mina föräldrar, har alltså bidragit till ett hjärta som kanske anses något svagt. Betyder det i så fall att jag inte kan älska/känna eller att jag bara har några få år kvar att leva?

Jag är rätt så säker på att jag älskar. Särskilt då jag är "en dam som kan mina känslor". Det jobbiga är bara att jag kanske många gånger älskar och känner så enormt mycket att jag helt plötsligt bestämmer mig för att inte göra det längre. Precis som det står, ja jag slutar att känna och har bemästrat det väldigt väl i ca 14 år. Läskigt men sant.

Jag vet exakt hur jag ska göra för att stänga av. Men det jag däremot inte kontrollerar är hur jag "går på" igen. Trots alla år med mina demoner så kan jag inte välja när jag SKA känna. Det stör mitt sinne och gör mig ledsen. Jag vill kunna kontrollera alla dessa saker och bestämma när saker har sin tid, men det fungerar bara åt ett håll. För ett par dagar sedan gick jag ner mig i mitt allra äckligaste träsk och när jag väl hamnat där kan jag med lugn och ro slå av och bestämma att ingen får komma mig nära. "Nära mig" innebär att ingenting kan rubba min vardag eller såra mig. Tror jag förstås! För om någonting stort i livet skulle ske som kan innebära någon slags kris så har jag gått ombord på det skeppet redan innan själva chocken hunnit komma. MEN, det är lätt att leka hjärtlös till något händer och det är där jag befinner mig just nu. Förlåt mig för det".

Ja, så skrev jag för 2 veckor sedan, men var alldeles för matt för att orka publicera det. Det kändes lite väl hårt skrivet och lite väl tungt för mig själv att ens se.

Att skriva är en slags terapi för mig, men som livet ser ut nu hinner jag sällan med det. Det blir korta och glesa uppdateringar.