Istället för att skriva här har jag lagt ner min själ på 22 sidor om kroppens anatomi (av grekiska anatome, ana-tomein, uppskärning). Det har varit givande, men ack så tradigt.
I övrigt har påsklovsveckan inneburit barn som skrikit, gråtit, tjatat och stundvis varit snälla. Tristessen av den ledighet som varit rådande har inte varit lätt för två små huliganer som inte vill annat än att springa omkring på 20 hektar mark och leka krig.
Sömnen är den del som varit positiv dessa sju dagar, då den faktiskt har existerat. Hemulen väljer nuförtiden att sova ungefär 12 timmar, från klockan 19.00 på kvällen, non-stop! Arvidsson kan göra frukost själv...
När det gäller det övriga livet så kan man säga att det är lagen om alltings jävlighet som verkar styra färden framåt. Det får mig att fundera på vad som händer näst då det ofta talas om att olyckor kommer tre stycken samtidigt. Vi är i skrivande stund uppe i två...
När jag för endast en halvtimme sedan duschade infann sig en doft i badrummet. Kanske var det mixen av schampo och tvål som utgjorde den. Denna doft tog mig genast tio år bakåt i tiden, en tid fylld av oro och allt för många vägar att vandra på. Märklig känsla.
Just nu snurrar världen fort och jag hinner knappt tänka innan jag helt plötsligt går in på en ny månad. Hemulen fyller år om bara några dagar. I och med att jag studerar så har jag numera koll på veckor, men har helt och hållet släppt det där med datum. Idag trodde jag att det var den 20:e och jag har fortfarande inte tagit en enda järntablett sedan mitt förra inlägg. Däremot har jag ätit mycket godis och jag ska till tandläkaren, vilket jag trodde var om fyra dagar. Det är två veckor kvar nu vet jag! Hoppas på tandprotes.
Jag kan mer och mer vara den jag vill vara. Ett litet tag till, så är jag den kantarell du alltid önskat att du hade i din svampsås. Ha tålamod!
Jag längtar efter så mycket, men jag saknar ingenting!
I övrigt har påsklovsveckan inneburit barn som skrikit, gråtit, tjatat och stundvis varit snälla. Tristessen av den ledighet som varit rådande har inte varit lätt för två små huliganer som inte vill annat än att springa omkring på 20 hektar mark och leka krig.
Sömnen är den del som varit positiv dessa sju dagar, då den faktiskt har existerat. Hemulen väljer nuförtiden att sova ungefär 12 timmar, från klockan 19.00 på kvällen, non-stop! Arvidsson kan göra frukost själv...
När det gäller det övriga livet så kan man säga att det är lagen om alltings jävlighet som verkar styra färden framåt. Det får mig att fundera på vad som händer näst då det ofta talas om att olyckor kommer tre stycken samtidigt. Vi är i skrivande stund uppe i två...
När jag för endast en halvtimme sedan duschade infann sig en doft i badrummet. Kanske var det mixen av schampo och tvål som utgjorde den. Denna doft tog mig genast tio år bakåt i tiden, en tid fylld av oro och allt för många vägar att vandra på. Märklig känsla.
Just nu snurrar världen fort och jag hinner knappt tänka innan jag helt plötsligt går in på en ny månad. Hemulen fyller år om bara några dagar. I och med att jag studerar så har jag numera koll på veckor, men har helt och hållet släppt det där med datum. Idag trodde jag att det var den 20:e och jag har fortfarande inte tagit en enda järntablett sedan mitt förra inlägg. Däremot har jag ätit mycket godis och jag ska till tandläkaren, vilket jag trodde var om fyra dagar. Det är två veckor kvar nu vet jag! Hoppas på tandprotes.
Jag kan mer och mer vara den jag vill vara. Ett litet tag till, så är jag den kantarell du alltid önskat att du hade i din svampsås. Ha tålamod!
Jag längtar efter så mycket, men jag saknar ingenting!