Godsend man

Jag har nu accepterat det delerium jag hamnat i. En vecka med andnöd och öronsmärta hos en utav de små är nog det som orsakat detta. Det verkar som om nervbanorna i hjärnan har kopplat om och styr därefter sina egna vägar. Viktig tenta idag och tyvärr har den brist på sömn jag genomlidit den senaste veckan satt sina spår inför denna. Nervositeten är olidlig och för tillfället har jag svårt att se hur jag ska klara av pressen som kommer att uppstå klockan 13.00 idag.

Ärligt talat kan jag inte riktigt komma ihåg någonting som hänt sen sist. Det enda som är nämnbart (mest för mig som är förälder) är att den blivande sjuåringen har tappat ännu en tand, vilket är stort på grund av att åldern gör sig påmind. Tiden verkar inte vilja stå stilla, trots alla önskemål kring detta. Hemulen verkar också tycka att det är av vikt eftersom det är det enda han pratat om sedan i går... "Avve illa tanden" och den äldre varianten blir förbannad då denne menar att tanden inte är skadad. Den är bara tappad!

Lämning på dagis och förskola gick förvånansvärt bra i morse, vilket gör det till en underbar morgon. Det har gett mig tid till annat, som att till exempel duscha och tvätta buken. Trots rengöring luktar håret hund och någon sådan har jag inte, men önskar att jag hade. Jag kompletterar saknaden av hund med en grävling och se sen då, min badger luktar fantastiskt.

Kär är vad jag är och jag längtar som ständigt efter närhet. Jag är kall och du är varm. Kan det bli bättre?

Happy shall he be

Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: