G, som i idag.

Ett barn som somnar sent på på kvällen betyder inte ett barn som vaknar senare morgonen därpå. Snarare tvärtom. Hemulen somnade klockan 23.30 och valde därför att vakna ännu tidigare än när han somnar klockan 19.00. Klockan VI drillade han som en lärka och vinkade glatt hej då till Pacha som for iväg på arbete. Efter 240 ml välling ville han åtminstone ligga i sängen. Ingen tänker säga sova. För det var inte hans plan. Att le och prata var nog snarare tanken. Kanske endast för att reta gallfeber på sin mor som mer än gärna hade betalat en miljon för att få sova en yttepytteliten sekund till. Kanske för att det ligger i hans natur att vara oförskämt morgonpigg. Kanske får man aldrig riktigt veta!

Solen har varit närvarande idag och likaså jag och denna känsla av närvaro värmer mer än vad vad hälften förstår.

Tre barn på ett lantligt ställe har inte gjort annat än att kasta fula ord på varandra och tårarna har varit nära till hands. Mamma, mamma och mamma ropas (läs skriks) ut i panik efter närhet och tröst för något som de själva rår för. Min, min och min är det som dessa konflikter handlar om och man kan ana att det är åldern och konkurrensen om uppmärksamhet som påverkar detta i stort. De slagsmål som får hela Solum att gunga gör ibland att alla historier om WWII bleknar. Snart, men bara väldigt lite snart så växer de upp och klarar förhoppningsvis av att lösa sådana saker själv. Två små storögda är de som väljer att inte alls komma överrens och den äldre varianten A blir helt plötsligt en tonåring i jämförelse med de odjur som båda två har röster som gör att glas spricker vid högre toner än viskande.

Efter dagen har jag fyra cachar i min samling, också en del myggbet efter fem minuter i Kovlandsskogarna.

Hem och hjälpa tårtan med maten. Hade även förberett genom att ta med kött från frysen i Solum, men ve och förbannelse upptäckte vi när köttbiten börjat tina att det inte var någon vidare stek, utan helt vanlig köttfärs.
Första tanken var att snabbt slänga ihop något med den malda köttprodukten, men efter att ha blickat mot ugnen och klyftpotatisarna som gottade sig i värmen, kändes köttfärs inte så hett.

Som tur är har bubblan i alla fall gjort en bra och billig bilaffär som resulterade i en racerbil som snabbt kunde transportera mig till Hemköp för att införskaffa kött som går att steka i hela bitar. Till detta ett glas rött och efterrätten fick bli rabarberpaj som Arvidsson satt på sin önskelista sedan länge.

Det förlorade lodjuret är det som får avsluta den äldsta juniorens kväll, tillsammans med räfflad potatis med smak av surkräm och unioner.
Hopp i säng för den.

Kalas imorgon och till denne måste vi köpa en present. På kvällen är det grillning och förhoppningsvis lite biljard som står på schemat.

Nu blir det en avsköljning av tantkroppen och sen fussball.
Kommentera inlägget här:
Namn:   Kommentar:
Kom ihåg mig?
Mailadress:
URL/bloggadress: