På väg mot ett nytt spännande ställe, i en buss, i en aningen för långsam hastighet, rullar vi under en sträcka förbi diken fyllda med lera. Långa leriga diken, som skulle göra att det sög ett gäng i benen att springa alternativt kräla sig upp för med en tänkbar macheteman eller yrkesmördare efter sig i hälarna. Underbart nog var det den första saken som slog när diket uppenbarade sig. Hjärnan går på högvarv, kanske mest oftast och frågan är varför jag försöker motarbeta det, filmproducent är kanske det yrke jag borde satsa på.
Båten till Åland är den plats jag kommer att ruva mina ägg på under helgen, dem kommer vara mogna lagom till måndag och det kanske är då festen börjar på riktigt.
Till dess, du med de sjukaste underarmarna jag sett, väl mött. Vi ses under bordet lagom till skaldjursbuffen!