Huden bränner. Solen har varit här, men har den inte den inte lyst på mig...
Jag förmår mig inte att begripa hur väder kan påverka så mycket.
Igår var jag lycklig och dagen kändes relativt lätt, trots att jag var tvungen att befinna mig på andra ställen än liggandes på en grön filt utav gräs.
Idag känner jag mig som vanligt. Vanligt är en känsla av tomhet som jag ännu inte kommit underfund med hur jag ska fylla, även om det samtidigt är fyllt med massor av små hjärtan. Hjärtan som pumpar blod som en gång har tillhört mig. Jag vill vara egoistiskt och ha er för mig själv.
Klockan 06.10 ringde väckarklockan och 20 minuter innan det kom Hemulen klättrandes över benen och ville ha kärlek. Kärleken han sökte var inte rent fysisk från mig...
06.15 hör jag hur han drar fram en stol och klättrar upp på bänken i köket. Där står han och pratar för sig själv med vispen i högsta hugg och försöker att bereda välling åt sig själv. Varför vill du vara så stor? Räcker det inte med att du pratar så att jag förstår dig? För mig får du mer än gärna stanna i växten och förbli det troll du varit sedan du föddes.
Efter dagislämning har jag enbart suttit framför denna maskinapparat som gör att ögonen blöder och får ulnarisnerven att vrida mina armar 360 grader. Inte bokstavligen såklart, men känslan är densamma.
De allra sista skoluppgifterna är färdigskrivna och inlämnade. Betygen inväntas och sen tänker jag ta sommarlov på ett par timmar innan arbetet börjar på allvar.
Klockan 15.00 måste jag infinna mig på skolan och innan det tänkte jag unna mig en dusch och en styling a´la Forslundskan, vilket innebär att jag tar på mig kläder och ett par ögonbryn. Fit for fight.
Jag har en önskan och den kan tyckas simpel att uppfylla, men i mitt vardagliga liv som tillsynes verkar vara ett alldeles lagomt liv går det inte. Sovmorgon är det jag behöver och om jag tänker rent logiskt och utifrån mitt schema de närmsta dagarna så kommer den sovmorgonen att infinna sig ungefär den 9 juni.
Den anemi jag lider av verkar heller inte vilja ge med sig. Kanske beror det på mitt tålamod och den dåliga inkomsten. Men apelsinjuice och piller som luktar äldreboende ska tydligen vara lösningen på ett halvårs sikt. Till jul kanske jag orkar hålla mig vaken så pass att jag hinner se Kalle Anka vid 15-tiden. Hoppas, hoppas...
Vätskeintaget under morgonen har sagt sitt. Vattenklosetten väntar. Ni vet det där tekniska systemet som tar hand om mänsklig urin och avföring.
På återseende!
Jag förmår mig inte att begripa hur väder kan påverka så mycket.
Igår var jag lycklig och dagen kändes relativt lätt, trots att jag var tvungen att befinna mig på andra ställen än liggandes på en grön filt utav gräs.
Idag känner jag mig som vanligt. Vanligt är en känsla av tomhet som jag ännu inte kommit underfund med hur jag ska fylla, även om det samtidigt är fyllt med massor av små hjärtan. Hjärtan som pumpar blod som en gång har tillhört mig. Jag vill vara egoistiskt och ha er för mig själv.
Klockan 06.10 ringde väckarklockan och 20 minuter innan det kom Hemulen klättrandes över benen och ville ha kärlek. Kärleken han sökte var inte rent fysisk från mig...
06.15 hör jag hur han drar fram en stol och klättrar upp på bänken i köket. Där står han och pratar för sig själv med vispen i högsta hugg och försöker att bereda välling åt sig själv. Varför vill du vara så stor? Räcker det inte med att du pratar så att jag förstår dig? För mig får du mer än gärna stanna i växten och förbli det troll du varit sedan du föddes.
Efter dagislämning har jag enbart suttit framför denna maskinapparat som gör att ögonen blöder och får ulnarisnerven att vrida mina armar 360 grader. Inte bokstavligen såklart, men känslan är densamma.
De allra sista skoluppgifterna är färdigskrivna och inlämnade. Betygen inväntas och sen tänker jag ta sommarlov på ett par timmar innan arbetet börjar på allvar.
Klockan 15.00 måste jag infinna mig på skolan och innan det tänkte jag unna mig en dusch och en styling a´la Forslundskan, vilket innebär att jag tar på mig kläder och ett par ögonbryn. Fit for fight.
Jag har en önskan och den kan tyckas simpel att uppfylla, men i mitt vardagliga liv som tillsynes verkar vara ett alldeles lagomt liv går det inte. Sovmorgon är det jag behöver och om jag tänker rent logiskt och utifrån mitt schema de närmsta dagarna så kommer den sovmorgonen att infinna sig ungefär den 9 juni.
Den anemi jag lider av verkar heller inte vilja ge med sig. Kanske beror det på mitt tålamod och den dåliga inkomsten. Men apelsinjuice och piller som luktar äldreboende ska tydligen vara lösningen på ett halvårs sikt. Till jul kanske jag orkar hålla mig vaken så pass att jag hinner se Kalle Anka vid 15-tiden. Hoppas, hoppas...
Vätskeintaget under morgonen har sagt sitt. Vattenklosetten väntar. Ni vet det där tekniska systemet som tar hand om mänsklig urin och avföring.
På återseende!