Livet har lekt de senaste veckorna...med mig alltså. Det har varit många dagar fyllda med fullt. Hemulen har haft svåra problem med sin astma i två omgångar. Den äldre modellen har i allmänhet varit trött och gnällig. Sommarlov kan vara det som räddar honom från sitt allra första skolårs slit.
Varenda dag har det varit något, stress, press och tråkiga melodier. Har vi inte varit någonstans eller haft folk hos oss har vi enbart befunnit oss inomhus och gått varandra på nerverna. Om jag nu går drygt tre veckor tillbaka i tiden och sedan räknar hur många dagar som dessa tre veckor innehållit så får jag det till 21 st hela dagar, givetvis så har dessa också haft nätter. Men den klubbade sälen inom mig har inte märkt något utav de stunder på dygnets timmar som är mörka eftersom jag tenderar att somna innan det blir mörkt och vaknar igen då jag väljer att min väckarklocka ska sjunga för mig, solen har då redan valsat in genom persiennspringorna. Jag vet ärligt talat inte vart de 21 dagarna jag överlevt har tagit vägen och på samma gång känns det som att jag står och trampar på ruta ett. När kommer ruta två och när kommer Ika i rutan tillbaka?
Många har lyssnat på mitt gnäll i månader gällande min ökade sömntörst och dessa många har även talat om för mig att de symtom jag uppvisat är tecken på både det ena och det andra. Detta har självfallet gjort mig till hypokondriker och under det gågna halvåret har jag lidit utav över- och underproduktion av sköldkörtelhormon, reumatism, tumörer i hjärnan, cancer i fötterna och Christer Sjögren i tarmarna.
Anemi var det enkla svaret när jag äntligen kom iväg till vårdcentralen. Anemi är ett tillstånd där blodets förmåga att ta upp syre är nedsatt, på grund av brist på röda blodkroppar, men kan också orsakas av defekt hemoglobin eller brist på även detta. I och med dessa brister eller defekter så får kroppens celler inte tillräckligt med syre och utan syre kan kroppens celler heller inte producera tillräckligt med energi. Trött- och svaghet vid anemi är vanligt. Att bli blek är heller inte något ovanligt då man har anemi, vilket i sin tur förklarar min transparenta hudfärg.
Jobb
Ja, jag har ett jobb nu, åtminstone i några veckor till. Det är ett jobb jag går till och inte får ut ett endaste jävla spänn. Vi kan kalla det för praktik och jag har äntligen kommit i fas med mina arbetsuppgifter. Dag ett skrek jag tvärt nej, jag gör aldrig det här igen. Några dagar senare skriker jag hej, bokstavligt talat. Jag trivs, men jag kommer att klättra, förhoppningsvis.
Tankarna gällande min karriär svävar iväg och de överrensstämmer inte helt och hållet med mitt intellekt. De senaste har spårat iväg mot obduktionstekniker, men ja, det är tankar och kanske kommer de att förbli sådana.
Jag är en tänkare och ibland är det fantastiskt, men många gånger suger det också röv.
Ibland verkar jag inte tänka alls, i alla fall inte innan jag pratar...
-Åh badrockar, då kan vi stjäla dem!
-Men nej, det får man väl inte göra?