ctrlaltdefeat

Märkligt nog tycker jag att det ser kallt ut utomhus, trots att solen lyser på en klarblå himmel. Är det kanske känslan av kyla inomhus som gör att jag rent automatiskt tänker att det är kyligare ute eller är det min visdom som efter 26 år talar om att det är äckelkallt och början till höst?
Den blonda långhåriga saken fick väckas inför sin första dag på dagis. Tio veckors sommarlov var inte alls nödvändigt för honom och framförallt inte för mig, men då det här förmodligen är min sista sommar som helt ledig tycktes det lyxigt. Känslan av lyx byttes ut relativt snabbt mot frustration, såklart inte hos den yngre varianten som har energi så det räcker och blir över åt hela världen. Att vakna upp på natten för att mata Doris efter fyra månaders värk på grund av foglossning och sedan vräka sig ur sängen för att rasta vilddjuret har inte varit en enkel uppgift. Det har helt enkelt gått bara för att det var tvunget!

Klockan 08.45 sliter Hemulen av sig sin cykelhjälm som satt på hans huvud då planen var att cykla och säger "Mamma, jag vill inte cykla. Jag kan springa till dagis". Jag föreslår då att han kan bära sin ryggsäck varpå han insisterar att jag kan bära den. Efter min förklaring om att jag måste bära liggdelen som Doran ligger i så förklarar han för mig att jag kan bära honom i höger hand och ryggsäcken i vänster. Vips så har han försvunnit ut i trapphuset och när jag pustande kommer ner på samma våning som honom berömmer han mig och ropar glatt "Bra mamma, du kunde ju!".

Värmen utanför porten vill inte riktigt vara högsommar, men solen gör så gott den kan. Guldlock svävar fram över gräsmattan på väg mot dagis i det daggvåta gröna och väl framme vill han inte ens vinka hej då.

Jag och Doran styr mot affären efter att vi lyckats bestämma middag redan innan kärleken åkte på arbete. Fläsk och löksås på svärmors vis gör att jag slipper jobbiga sms med frågor om förtäring. Vi jobbar oss bit för bit genom förhållandets svårförklarliga omständigheter!